Hela mitt liv har jag försökt vara äldre än vad jag är,(fram tills nu) Hela livet har har jag försökt att passa in och vara ”vuxen” i mitt tänk. Och hur konstigt är det egentligen när man hela livet har varit omringad av vuxna som gett menande blickar (som jag kan göra nu, innan jag tänker mig för, när jag hör fjortonåriga tjejer prata på spårvagnen) Men helt ärligt! Är det inte underbart att höra hur unga, naiva, livsglada, jagskablirockstjärna-troende och ”ah meh  shit asså”-mysiga  dom är…och SKA vara! Ja, jag tycker det, det finns all tid i världen att vara vuxen sen, och det värsta av allt är att man aldrig vet när den dagen kommer…

Minns  när jag och barnens pappa åkte med  hans föräldrar och syskon till Egypten över nyår och Elliot va bara tio månader gammal. Vi skulle kryssa på Nilen kolla in konungarnas dal besöka alla sevärdigheter som bara går o hitta längs Nilens långa kust.  Skitkul verkligen,  att jag fick möjligheten att åka dit men va fan… Jag va 22 år gammal och där gick jag bland gamla monument och gravar med mumier i, lärde mig årtal då Amun ra levde, att Hatshepsut va den första (eller iaf den största) kvinnliga faraon och stod med huvudet på sne och försökte tyda heroglyfer i olika färger.

Jag vet att jag vid något tillfälle försökte säga att jag ville kolla marknaden för att köpa en fake louis vuitton väska som jag hade sneglat på redan vid flygplatsen  och det va då det hände. Då vänder sig världens präktigaste guide till mig…

En sån som förmodligen varit förbannat vuxen i hela sitt liv och som begravt sig i böcker om egypten, aldrig fick gå med på dom roliga festerna, bli för full, smika sig förmycket eller hångla med Landvetters hunk Lukas Berggren, hon till och med hade gift sig med en egyptier och skulle säkert föda hans egyptiska Horusbesläktade barn med och sa med överlägsen ton.  >>Men Lilla du, är vi inte här för att se och lära oss Egyptens historia???<<

Jag riktigt såg hur alla andra vuxna tittade menande på varandra och tänkte högfärdiga tankar. Jag skämdes, jösses om det bara fanns ett hål att försvinna i, om jag bara hade varit tyst och betett mig som en ”riktig” mamma, vuxet..

Sorgligt. Ja, det är det det är så här i efterhand. Inte alls för att jag inte intresserar mig för Egyptiska solgudar och monument  men det faktum att jag va TJUGOTVÅ ÅR!! Vore väl konstigt om jag inte i de läget hellre kollade fakade märkesväskor, vattenpipor och stora skjortor med coola stora sjalar som man kunde knyta runt midjan eller håret eller där man bäst behövde det , Som Nicole Richie eller Jennifer Aniston i ”along came polly” ! Nä, enligt min mening så ska vuxna sluta vara så rediga och fundera på om det inte vore skitskönt o för en stund få vara ung i sinnet igen.

Jag är fortfarande ung i sinnet, två barn, ett hus, en separation och en ny sambo senare. Men jag är lycklig! Och lyckligast är jag nog för att jag nu inser att jag får var hur jag vill, att jag är tillräckligt gammal för att få vara ung och att det inte finns några ”riktiga” mammor, att ALLA mammor har ångest över att vara tillräckliga för sina barn…..

.....Och för att jag blev jag!