Sitter på bussen... JA jag SITTER på bussen...aven om det är en miljard människor och jag kom på nästan sist så sitter jag. Och allt för att världens snällaste kille reste sig för mig... Jag är mest förundrad över att det händer överhuvudtaget, såhär gick det till... Min telefon ringde och jag sa något i stil med att jag va nöjd över att jag tog klackskorna till jobbet i morse (ironi) sanningen är att jag inte skulle komma i morfars storetofflor om jag tog av mig skorna nu. Hur som helst så ja jag på luren och ca två sekunder senare sa snällkillen - du kan få sitta på min plats om du vill.. Och sen ställde han sig upp.. Givetvis sa jag artigt nej tack men då insisterade han på att jag skulle sitta.. Haha...pinsamt, måste märkas att jag närmar mig trettio (!! ) Hur som helst så vill jag mest komma till att det finns fortfarande underbart snälla människor! He made my day!! Nu ska jag hem o ha en fortsatt strålande FREEDAG:)!