korv eller keso är frågan.... gillar att vara bitter en bit in på sensommaren men det är helt klart keso att sprida negativ energi!
Kulmen av min bitterhet va lördags på min mammas kusins 60 års kalas, när jag fick en skrattattack, av våran typ mammaskusinsbästaelleriallafalläldstaväninna... (Siv, heter hon och jag får eksem i hennes närhet, bokstavligt talat kryp i hela kroppen... som att själen fått en allergichock när hon är i närheten, och jag är inte ensam..även mormor få samma reaktion.) Ja, hon i alla fall står jämte bordet vi andra sitter vid och helt som från ingenstans säger hon.
-Ja a, tänk att vi blev ju sex tjejer i våran syskonskara, sen kom en kille men han blev utvecklingsstörd...

Jjjjaaaha(!?)

Min syster la av ett jätte skratt samtidigt som hon kom på sig själv att det kanske inte va så lägligt (Taskig tajming ja! men jag klandrar henne INTE... jag va själv på väg o börja skratta)
Min älskade syster försökte förtvivlat rädda situationen genom att vara lite extra seriös och medlidande.

Jag ber om ursäkt alla för att jag som då fortfarande bitter tvåbarnsmamma, fick ett utav mina heeelt okontrollerade skratt anfall. Jag hörde mig själv ömsom frustade och ömsom kved, samtidigt som jag försökt titta ner på stackars Elin (syrrans 2 veckor gammla dotter)i försök att inte dreggla på henne.

Jag vill förtydliga att det som jag skrattade åt, INTE va att han blev utvecklingstörd såklart! Men min ÄLSKADE älskade syster... hennes min va helt oslagbar...tänk dig en person som försöker så mycket mycket mycket o rädda en situations om blev såå fel och hennes syster sitter o skakar, gråter och dregglar på hennes nya bebis mitt över bordet... Inte helt lätt kan jag tro med facit i hand!  Förlåt.